Svensk ordbok 2009, webbversion

å`ta sig äv. åld. å`taga sigå`taga sig verb åtog åtagit åtagen åtagna, pres. åtar äv. åld. åtager å|­tag·it●ta på sig an­svaret för (ut­förandet av) viss upp­gift komm.JFRcohyponympåta sig advokaten ville inte åta sig fallethon åtog sig att se till att kallelse sändes utåta sig ngt/att+Vsedan ca 1670till 3å och ta(ga) Subst.:åtagande